När vi talar om ilska, aggression eller utagerande beteenden i en nära relation så menar vi såväl fysiska som psykiska, emotionella och sexuella kränkningar samt kontrollerande beteenden. Vi kommer fortsättningsvis använda samlingsnamnet ”våld i nära relationer” för att benämna ovanstående, men syftar då till samtliga ovannämnda begrepp och inte bara till fysiskt våld.
Psykisk ohälsa i samband med svårigheter att reglera ilska, aggressioner eller utagerande beteenden i en nära relation är ingen ovanlighet. Våld i nära relationer är inte alltid ett uttryck för styrka och kontroll utan handlar lika ofta om sårbarhet, förtvivlan och vanmakt. "Våldsutövarens" beteenden kan förstås som ett sätt att hantera olika svåra situationer eller känslor på, i en relation. Även om lösningen, att agera med ilska, aggression eller utagerande beteenden, inte fungerar på lång sikt tenderar man att använda samma problemlösningsstrategier, om och om igen för att det får kortsiktigt positiva konskevenser. På så vis uppstår en ond cirkel som drabbar både relationen och individerna i den. Skam och skuld är vanliga känsloreaktioner till följd av utövandet av våld. Olika typer av psykisk ohälsa är vanligt förekommande hos personer som utövat någon typ av våld i en nära relation, exempelvis depression, ångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).